Intervju i Norrköpings tidningar
| Vagina Grande är något
så ovanligt som ett radikalfeministiskt ska-band. Ett band där
politiken, och humorn, alltid kommer i första rummet. Det är en smått kaosartad stämning kring bordet på restaurang Pelikan i Stockholm. Vagina Grande förbereder sitt releaseparty för demon Hur sexig é jag nu motherfucker och gitarristen Lo Kauppi, saxofonisten Josefin Brink och trummisen Catrin Lundström pratar i mun på varandra om spelningen dagen därpå. Nandy Vileika, keyboard och gitarr, sitter lite avsides och fixar med gästlistan. Basisten Mia Engberg är någon annanstans. – Vi började spela för att vi var kompisar och hade samma politiska åsikter, berättar Josefin Brink, vi tyckte det skulle vara kul att lära sig spela musik. Bandet, där medlemmarna delar på sånguppgiften, släppte en första demo för två och ett halvt år sedan men den är enligt Josefin Brink “skitdålig”. Men historien om Vagina Grande började långt tidigare än så. – Vi snackade skit om att vi hade ett band tre år innan vi ens kunde spela, berättar Lo Kauppi. Josefin Brink fyller i: – Vi skrek låttexter in i örat på folk på Kvarnen (Södermalmskrog, NTs anmärkning) och skröt om att vi hade ett band. När det väl var dags a tt spela live för första gången blev förvåningen stor över att många fler än bandets vänner hittat dit. Carin Lundström tror att det blev en grej att se Vagina Grande; “bandet som egentligen inte finns men som finns här och nu.” – Det lät för jävligt, men blev succé ändå, säger hon. Idag låter det bättre, och även om de skulle tycka det var kul att spela in en riktig skiva med en ordentlig budget är hållningen kompromisslös. – Inte till något pris skulle vi ge upp vad vi står för, att få göra en skiva är inte viktigare än vårt budskap, säger Lo Kauppi. Fast enligt dem själva är risken inte så stor för ett dylikt scenario. De som har pengar och makt är inte intresserade. – Är man vänster, radikal och feminist finns det aldrig några pengar, säger Josefin Brink, oavsett vad man håller på med Bandet upplever också att det är skillnad på att vara politisk och politisk. – Det finns ju en manlig politisk våg, för killar är det helt okej. Men tjejer som har något att säga är lite för jobbigt. Men det verkar inte vara helt sant. Åtminstone inte från publikens sida. För med sin smittande skapunk drar Vagina Grande fulla hus vart än de spelar. Utan att någonsin ha satt upp en enda affisch. Och utan att vika en tum från sin radikalfeministiska ståndpunkt. – Jag tror det finns ett enormt sug, alla är så förbannade och det vi sjunger om är nödvändigt, säger Lo K auppi. De berättar om fans som är fanatiska, som ser alla deras spelningar och som tycks veta mer om bandmedlemmarna än vad de själva gör. – Vi hoppas ju att folk gillar musiken också, säger Lo Kauppi, att vi ska skriva om politik är inget vi planerat, men allt är ju politik. Allt man tycker är politik. Och Vagina Grande tycker mycket. Låtarna avhandlar allt från borgarnas utförsäljning av allmännyttan i Stockholm, via hyllningar till vaginan, till att slå tillbaka mot sexuella trakasserier. Ofta med humor, men alltid med ett allvar i botten. Om risken att bli nischade som de där arga feministerna, och inte bli uppmärksammade för musiken säger de så här: – Det är väl inte så många som pratar om oss som musiker, och det kan vara irriterande, menar Josefin Brink. Det finns en tendens att så fort tjejer spelar musik så pratar man inte om musiken, man pratar om tjejerna. – Det där är en mediagrej, är man något annat än Britney Spears är man arg, säger Lo Kauppi. Unga fröken Spears är långt borta i en låt som Lo’s lettah, som handlar om en tjej som vägrar att tyst ta emot när en okänd man tar henne i häcken och undrar hur mycket hon kostar. /…jag tog honom i kragen å jag knäa han i magen/jag tog tag bakom nacken å jag skalla han i backen/han höll händerna för ballen så jag sparka han i skallen/han låg där på rygg å jag sa fan va du är snygg/Hur sexig e jag nu motherfucker? – Visst vore det roligt att en dag stå och sjunga om kärlek, men det gör man ju inte så länge man lever i den här situationen man gör, säger Lo Kauppi. – Man ska passa på, menar Josefin Brink, musik är ett jättebra sätt att kommunicera på och det är helt meningslöst att stå och sjunga om ingenting. Eftersom musik och musikvideor är ett så kraftfullt medium är det viktigt att göra och säga något annat. – All musik är enormt politisk, säger Lo Kauppi, alla Kylie Minogues som ligger och slingrar in sig i telefonsladdar och dör av anorexia går ju så jävla djupt in i barn som ser på tv. Hon menar att om så bara en enda tonårstjej som blir tafsad på vänder sig om och ger ett knä i skrevet som svar efter att ha hört Lo’s lettah är det nog för att vara meningen med hela Vagina Grande. Det har inte hänt än, såvitt de vet, men det händer att folk tackar dem efter spelningarna., att det de sjunger om har betytt något. – Det är mest tjejer, men det finns många killar som fattar också, feminism ligger ju inte i könet, säger Lo Kauppi. Men alla har inte varit lika glada. Bandet har råkat ut för manliga ljudtekniker som ställt ljudet dåligt med flit, killar som har känt sig tvungna att gå upp på scen efter konserterna och visa hur man spelar trummor ”på riktigt”. Och när strömmen gick under en spelning på Oslo Pride ombads de sluta spela eftersom alla ändå gått. Alla ska i det här fallet läsas som alla män. Kvinnorna i lokalen räknades inte. – Det verkar som att det är väldigt förbjudet för tjejer att kunna spela instrument, säger Josefin Brink, det är hotfullt att man tar plats och inte gör det för att behaga utan för att man har något viktigt att säga. Särskilt om man spelar elförstärkt musik eller trummor. – Trummor låter ju jättemycket, fortsätter hon med ett ironiskt leende. Fast å andra sidan är nedsättande kommentarer och bristande repekt något bandet har nytta av. På skivan tackas alla de gubbar som “tagit oss i häcken, förminskat och förlöjligat oss, […] nedvärderat vårt arbete och som tycker att feminism är en lyx för överklasskärringar” för att skivan blivit till. – Det går inte att förnedra oss på riktigt, säger Catrin Lundström, när vi är Vagina Grande är vi tio gånger kaxigare än vad vi är en och en. |